Måndagsskriv 12 April 2021

Dagens ord: Lyssna, förtvivlan, blomstra, Öresundsbron.

Det var en perfekt söndagsmorgon i maj och Torsten visslade entusiastiskt medan han packade sin fiskarlåda. Få var så pigga som Torsten på mornarna och han hade sett fram emot att få sitta själv med sina tankar en stund i den svala morgonluften. Våren hade nu väckt naturen till liv. Och då väcktes även något i Torsten. Den trista vinterns förtvivlan hade fladdrat bort med de första fjärilarna. Mörker och ledvärk fick vika ner sig för stundande sommar. Han kysste sin fru, som stod i köket med en redig kaffekopp, innan han lyfte in väska och spö i bilen och åkte mot Klagshamns hamn.

När han kom fram låg vattnet spegelblankt och daggdroppar tyngde ner de ännu slutna blåklockorna som kämpade med att blomstra. Torsten satte sig med lite möda längst ut på piren, placerade väskan med drag bredvid sig och slängde kroken ut i vattnet. Sedan drog han en djup suck av välmående och tog in den välbekanta omgivningen.
Något var annorlunda den här dagen. Och det tog en stund innan Torsten insåg att det var det vanliga skränandet från måsar som saknades. Torsten förknippade ljudet med sina barndomssomrar i båt och fann det rogivande att lyssna till. Något hans fru aldrig skulle lära sig förstå. En olustig känsla kröp upp över ryggraden när han såg ut över det tysta, stilla vattnet och Öresundsbron som skymtades svagt genom en tung dimma. Några meter ut bildades stora ringar på ytan. Större än vad fiskar brukar åstadkomma. Han kisade med blicken och koncentrerade sig för att inte missa några nya rörelser. Då steg det upp ur djupet.

Det var eftermiddag och stadens barnfamiljer hade kommit sig ut i det härliga vårvädret, när det som fanns kvar av Torsten flöt iland på Höllvikens strand. På piren, med utsikt över Öresundsbron som nu kommit fram i det klara, stod endast en fiskarlåda kvar.